<3

Hej mina kära läsare!

I söndags trampa jag snett och ramla.. Jag hade så ont men kunde ändå stödja och gå lite på foten. Men på måndags morgonen ringde jag upp till valdemarsviks vårdcentral där jag bor och bad om att få komma dit så de fick titta på foten för den hade blivit alldeles lila och blå.
När jag kommer upp till vårdcentralen bedömmer läkaren att det inte är så farlig och att jag förmodlingen bara har sträkt en sena och krossat massa blodådror, det är därför jag hade så ont. Min sambo och jag lufsa hem.
Dagarna går och foten blir bara mer och mer svulen och blåare. Sedan började svulnaden att går ner och jag kan stödja mer på foten en av jag kunde tidigare. Men bestämmer mig iallfall för att ta kontakt me vårdcentralen igen och få en remis in till norrköping till röntgen för att ja fortfarande hade så ont. Och detta var fredagen samma vecka.
Jag får åka in till Norrköping med sjuktaxi helt gratis.
När jag och min sambo kommer till röntgen sitter vi ungefär i 3timmar och väntar emellan där har jag varit inne och röntga foten. Men äntligen när sköterskan kommer ut och vi hoppas på att få åka hem så ger hon mig bara ett kuvär och säger att jag ska gå ner till akutmottagningen till ortopeden. Jag blir självklart rädd och frågar sköterskan om det är allvarligt men får till svar att det inte är.
Vi går ner till röntgen och jag tar en cigg innan jag går in.
Jag blir inlaggd i ett rum och får träffa en läkare som kommer in och ska känna på foten sen kommer en ortoped läkare in och säger de orden som fick mig att stor tjuta. (vi måste tyvär operera pågrund utav att fotleden är bruten och för att den ligger så dumt eftersom du har stödjigt dig på foten i nästan en vecka.)

Jag fortsätter att gråta efter dem har gått ut ur rummet och håller om min sambo. Jag är så glad för att han var där annars vet jag inte vad jag skulle ha gjort.

Många timmars väntan och prover får jag äntligen komma upp till en ortoped avdelning där min sambo inte får vara med längre och tvingas åka hem. Jag blir tvungan att duscha med speciellt medel inför operation, för jag fick operationen redan samma natt.
När jag har duschat färdigt får jag en egen säng där jag sen rätt snart blir upp skjutsad  till operation. Där träffar jag två jätte trevliga sjuksköterskor där en av dem var en manlig han skämta med mig att det var det högra benet de skulle operera, jag vart helt stäld men sen när ja hämta andan igen sa jag att det är ju vänster ben ni ska operera. Han bara skratta och sa det ja just det, det vare ju.

Det jag var mest rädd för hela operationen var inte skälva ingreppet eller sövningen för jag har varit med om operationer tidigare. Utan det var att de skulle ge mig en ryggmärgsspruta som skulle göra mig "förlamad" i båda benen (som en bedövning, bara en tillfällig förlamning).
Men sprutan gjorde inte så ont som jag trodde utan det var bara som ett litet stick i fingret typ, det äckliga var bara att jag inte kunde röra på benen, men det var ju hela tanken och att jag inte skulle känna någonting.

Operationen tog exakt 2timmar lång men jag fick ligga på uppvaket i 3timmar för de ville att jag skulle få kännseln tillbaka i benen innan de körde ner mig till avdelningen.
Den natten var nog den värsta i hela mitt liv för jag fick inte en blund. Jag låg bara och grät och hade så ont. Jag ringde på den där larmad 4-5 gånger på hela natten, varje gång fick jag morfin men det hjälpte inte ett dugg.
Jag kanske sov max 1timme på hela natten.

Sedan på morgonen fick vi frukost och man fick välja själv vad man ville ha till frukost. Jag tog yoghurt, 2 mackor, 1 kokt ägg, juice och kaffe. När jag tog första tuggan på mackan upptäckte jag att jag skulle nog inte tagit så mycket höll på spy direkt, det var inge fel på frukosten men det var då jag kände första illamåendet och sköterskan sa det att det kan vara morfin tabletterna så jag fick en tablett mot illamåendet så åt jag sakta upp frukosten men det tog nog en 1timme för mig att få i mig frukosten.

Sen kom sjukgymnasten och jag fick lära mig att gå med kryckor även i trappor.
Jag fick åka hem samma dag som jag ville. Så min sambo och hans familj kom och hämta mig på sjukhuset då jag fick åka rullstol ner till éntren för att jag var så dåsig av alla tabletter som jag hade fått.


Idag kan jag hyfsat bra gå på kryckor men det är svårt, jag ska iallfall tillbaka till sjukhuset igen om ca. 2veckor för byte av gips till ett lättare gips och även ta bort stygnen. för när jag operera mig fick jag ett provesoriskt gips som kan vidgas ut om svulnaden blir värre och jag tycker att det väger bly.

kram kram

Anledning till att jag inte skriver så ofta är pågrund utav flytt.

Min Sambo Micke och jag har flyttat från en 1rok till en 4rok VÄLDIGT stor skillnad.
Jag sa det direkt att vi aldrig skulle fylla ut en hel 4:a men nu har vi fått alla möbler på
plats och ...........

 .......... vi har fyllt ut var ända rum :O

Visst är det helt otroligt från att flytta från 1rok till en 4rok och ändå kunna fylla ut alla rum.
Jag undrar bara hur fick vi in allt i 1:an förut ??

KRAM

Heej!
Ledsen för att jag inte har bloggat på ett tag men det är för att jag har haft fullt upp :)
Har nämligen fått jobb i norrköping. I torsdags så fick jag komma på jobbintervju, på söndagen ringde de och sa att jag hade fått jobbet. Så jag började i måndags på jobbet.

Jobbet jag fick är på Quality Call och då är man telefonförsäljare åt Tele2 vi erbjuder nya kampanj erbjudande o.s.v

...